Kabul - Mazar

Från flygplansfönstret såg jag den skarpa linjen mellan bergen och öknen. Just där, mellan sten och sand börjar det riktiga Centralasien.
Solen känns större här, den liksom antände horisonten. När planen svängde runt, för att gå ner för landning, sken kvällssolen som en strålkastare över planets passagerare. Jag tror vi är de enda västerlänningarna ombord på Kam Airs flyg från Kabul till Mazar e-Sharif. Inte för att inga västerlänningar flyger till Mazar, utan därför att få flyger med Kam Air. Bolaget ägs delvis av krigsherren Abdul Rashid Dostum som är känd för att avrätta sina fiender genom att köra över dem med en stridvagn. Kam Air är kanske mest känt, för att uttrycka det milt, för sina ”säkerhetsbrister”. Inga utländska biståndsorganisationer tillåter att deras personal reser med bolaget, som också är portat från att flyga in i Europa.

Men för mig fanns det inte så många alternativ, förutom den sju timmar långa bilvägen genom delvis talibankontrollerade bergsområden. Jag valde Kam Air. Jag är vanligtvis inte flygrädd! Men plötsligt överfölls jag av en lika kort som plötsligt insikt: ”Jag dör nu”. Den var helt ologisk! Inga lampor blinkade, planen störtdök inte. Den bara infann sig, planterade sig genom ryggraden som en ilning och försvann.

Jag vet inte var de kommer från, dessa korta intryck av paniskt rädsla. Men jag får för mig att rädsla inte alltid handlar så mycket om ett havererande psyke som ett ögonblick av fullständig insikt. Vad jag i denna korta stund omfamnade var flygandets fullständiga absurdhet. Är det inte i själva verket när jag sitter där uppe på 10 000 meters höjd, lugn och obrydd som jag är som mest omedveten om det oerhört märkliga med detta. Siffrorna säger att vi inte ska oroa oss, ändå är det något oerhört oroande att lita på siffror. De berättar bara vad som inte hänt, inte vad som kommer hända.

När planet närmade sig öknen, lutade jag mig tillbaka och sjönk jag tillbaka in i dumheten. Det var först senare, när vårt bagage anlände på en åsnekärra som jag insåg att rädsla ibland är något insiktsfullt.