Djurens värld

Tänk dig en stor ocean, tänk dig en av de djupaste. Långt ned under ytan, tusentals meter ned i mörkret, lever en djupvattensfisk. Fiskens kropp är byggd för att tåla den enorma tyngd som kilometer av hav ovanför dess kropp utgör. En människa skulle krossas av trycket men fisken har under eoner av tid anpassat sig till just den här miljön.

Nere i djupet är det alldeles mörkt, solljuset når bara några hundra meter, sedan är det kolsvart. I mörker föds fisken, i mörker dör den, hela dess liv är mörker och den är trots allt ganska nöjd med detta. Den vet inte om något annat än mörkret.

Det finns dock ett livsvillkor som den lilla fisken måste anpassa sig efter: Den kan inte förflytta sig, vare sig uppåt eller nedåt. Den är byggd, frammejlsad av evolutionen, för just det här trycket. Den kommer inte nedåt och den kommer inte uppåt.

Men det finns djur som klarar att hantera skilda tryck, det finns kaskelotter och jättebläckfiskar.

En kaskelott från ytan långt ovanför kommer en dag på besök nere i djupet. Hon kanske är hungrig, hon kanske bara är nyfiken, vad vet jag. Djuphavsfisken och kaskelotten hamnar hur som helst i samspråk med varandra och kaskelotten berättar om världen uppe vid ytan. Hon berättar om vågor, öar, fartyg och till sist berättar hon om solen.

Djuphavsfisken bara skakar på huvudet. Nej, säger han, jag tror dig inte.

Kaskelotten berättar mer och mer. Hon gestikulerar med fenorna. Solen är så ljus! berättar hon. Men djuphavsfisken är inte särskilt imponerad.

Ändå föds långt senare en nyfikenhet inom honom och han simmar en dag uppåt så långt han kan. Snart drabbas han av en yrsel, det känns som om hela hans kropp skall slitas i bitar. Efter en stund tvingas han återvända och konstaterar att han har blivit föremål för något av kaskelottens många dåliga skämt. Något annat än mörkret finns inte, det som kallas ljus är bara en fantasi.

Här skulle berättelsen kunna vara slut om det inte vore så att den ensamma lilla fisken ibland somnade till där nere i mörkret. I drömmen framträdde en bild av något som han inte alls kände till. Djupt inom honom fanns ett minne av ljus. Nere i mörkret drömmer fisken om små ljusglimtar, han drömmer om något som han aldrig kommer få se.

När han vaknar från sömnen och fortfarande märker att han är kvar i mörkret, ruskar han på huvudet och konstaterar att han drömde något riktigt märkligt. Han simmar sedan iväg och tänker inte mer på saken.