Nya vänner

Tidigare har jag fnyst högfärdigt åt alla som varit på väg någonstans. Jag har tryggt suttit på Gröna Draken med mitt krus fyllt av drömmar och slagit bort allt snack om att livet skulle kunna erbjuda mig något större än vad det gör på precis den platsen jag för tillfället befinner mig. Jag har avfärdat att det funnits alver bortom Vinfloden, något värde i att leta upp tolv låtar på Masterpiece-riddimiet eller att dans i Berlins övergivna elstationer skulle ge mig något annat än hemlängtan.

Jag har länge trott att hela mitt liv kan utforskas via fantasi, litteratur och youtube.

Trettioårskrisen har givetvis vänt upp och ned på allt. 

Jag åker till New York nästa vecka. En omöjlighet för mig fram tills för bara något år sedan. Nu blir det ett återbesök. Ännu en gång hoppas jag få spela fyrhändigt i gryningen i toppen av någon lutande fallfärdig skyskrapa, hög av jetlag och förvirring. 

Kanske är jag på väg att bli något jag aldrig varit. En äventyrare. 

Jag kommer komma hem med asymmetriska kläder. En hög hatt. En kastad silverhandske. Smink över ena ögat. Brutna pianofingrar. Fyra eftersökta telefonnummer. Ett krossat krus fyllt med dårskap. Pånyttfött modeintresse. Ny vokabulär och någonting inom mig som flimrar från pol till pol.