För ett kort ögonblick…

I fredags överfölls jag av en stark motvilja att gå hem. Det skulle inte fungera. Jag insåg det. Istället lyfte jag telefonen, ringde Lydmar och frågade om de hade några lediga rum. De hade ett rum på femte våningen. Jag gick dit, lade mig i badkaret och genom fönstret kunde jag se Skeppsbron. Och Slottsbacken som jag under två år mödosamt kämpat mig upp för. Jag tog en Pucko ur minikylen, drack den och försökte inte fästa tanken vid någonting. Det gick inte. Mina tankar rinner fram i en gammal fåra. Jag försöker avleda, i värst fall dämma upp. Men det blir svårare och svårare.
anne:
Emo
B:
Annars är det just det som är så bra med bra hotellrum. Alltså att de fungerar exakt som floating. Men det finns en del som är bättre än Lydmar på den punkten (trots grym utsikt mm:). De får inte vara för fina eller fula. Alla starka intryck är ju störande
eric:
Den här bilden är sjukt mycket Dan Brown.