Räckmacka

Breven jag börjar få intresserar mig mycket. Andra säger att jag ska bli orolig över formuleringar som Du har nu sett det gröna lejonet träda in i zodiaken men jag ser det bara som ett bevis på att människor på ett hängivet sätt vill hinta för mig att livet är större än vad jag vid en första anblicken kan tro.

Bokmässan ger samma alkemiska känsla. Att det oädla kan bli ädelt.

Det här rummet, den här enorma salen, är givetvis ingen basar. Det är en katedral byggd av förväntningar om att livet skulle vara meningsfullt och litteraturen på något sätt skulle vara en gestaltning av den meningsfullheten. Det är en ädel tanke. Och gårdagens mest intressant diskussion behandlade just den frågan. Att kultur och religion är ett och samma ämne om de framträder i en form som inte är nedsmutsad av dogmer och hierarkier. 

Mitt i samtalet kom en taxi. Räkmackan skulle ätas upp snabbt. De var handskalade, räkorna, och någon frågade om restaurangens fingrar hade skalat dem själva. Nej, nej! Vi skickar dem med flyg till Lettland. Det är ju mycket billigare!. Men de orden lämnade vi alla normala sammanhang för några timmar. Jag såg tecken överallt. Viskade någon om ett grönt lejon där på dansgolvet?

Sedan vaknade jag och nu är nu. Alkemin har gått baklänges i sina egna fotspår.

Allt ädelt är bortblåst.