Konst

Jag har ett hem med vita väggar. I ett rus av förändringsvilja för några veckor sedan bestämde jag mig för att göra mig av med ungefär hälften av allt jag äger. Kvar blev en våning där P2:s förmiddagsprogram ekar mellan den blommiga tapeten i köket och den mer avantgardistiska i sovrummet. Jag har rivit ut mina ägodelar för att få luft och ljus. Men på köpet fick mina rum en air av bostadsannons över sig, en vag liten förnimmelse av det moderna södermalmsboende över sig. Inte helt lyckat.

Den senaste tidens debatt om figurationer har varit intressant. För er mer religiöst bevandrade som i mig sett inkarnationen av Johan Lundberg måste jag göra er besvikna. Jag omfamnar gärna det postmoderna samt det efterföljande fortfarande utan namn. Hierarkin är verkligen bruten. Det är bara det att jag gillar djur.

Och alla dessa djur har råkat hamna i norske Christer Karlstads målningar. Samma nerv som inom mig faller för Horse & Hound, samma nerv har nu fått mig att fångas av hästar som sover med hovarna rakt upp mot natthimlen, björnar som förtroligt lägger tassarna på varandras axlar medan de melankoliskt blickar bort mot horisonten i samförstånd och hjortar som skrämda hoppar rakt in i någons dagdröm. 

Min lägenhet kommer att bli en märklig plats med alla de här varelserna uppspikade på väggarna. En djurpark.

Anders. När åker vi till Oslo och köper konst?