En gul liten jävla kyckling

Jag är lycklig. Och jag har ingen aning om varför. Kanske är det för att jag äter piller eller kanske för att jag helt enkelt överger saker som är dåliga för mig. Men jag borde inte riktigt vara såhär glad. Någonting riktigt skumt är det. Jag har ju problem, massor av dem. Ingenting man talar om. Men de kryper fram i mina drömmar. Halv sex i morse rycktes jag ur en hemsk fantasi. Men vet ni vad som var märkligt? Jag började skratta. Det är inte normalt.

Kanske är det en sådan där lycka som bara uppstår efter tortyr. Någon har stått och slagit dig så länge att du börjat leva med smärtan. Men så en dag upphör det. Sedan ett år tillbaka har jag levt i ett mentalt tillstånd som bäst kan beskrivas som en ständig förkylning. Jag har bara ytligt kunna beskriva det själv, men en slags apati. Jag har känt mig som ett skal, ett skal som varit större än jag. En sommarkväll i San Sebastian kände jag första sprickan. Men det är först nu jag kryper ut. Som en gul liten jävla kyckling. Nyfödd, glad och kramig. Kom hit!