Dansa på gator

5480_125539360744_580160744_2409872_5916286_n

Har har en fetischism för utomhusdans. Jag vet inte riktigt när det började. Kanske redan i tidiga tonåren. Jag minns en kräftfest med familjen. Den hölls i en lada. Alla var fulla. Jag blev filosofiskt full. Gick rakt ut i granskogen och fann en glänta. Med nattdimma kring benen började jag dansa. Det var en sexuell uppenbarelse.

Nu dansar jag inte lika ofta, kanske för att det är svårare att finna dessa ensamma lyckliga ögonblick. Kanske för att jag känner mig gammal, eller kanske bara för att Stockholm inte uppmanar till dans på sina gator. Stockholm är vackert, men inte sensuellt. Så fort jag lämnar landet hänger jag mig dock åt denna upphetsande lek. Förr i Paris, i somras i San Sebastian. Denna magiska stad. Det var oblygt, till allas förskräckelse.

Igår hände det ändå. Ett sällsynt ögonblick. Jag dansade.

Jag insåg då hur många steg som låg otagna i mina ben. Jag måste bort, snart.

Berlin?

Kl 9:09, 15 September av Anders Rydell

Alla poster av anders

Kommentarer

  1. åke:

    Tänk om man haft så mycket pengar att man kunde varit självdestruktiv och melankolisk med hela världen som spelplan istället för i sitt eget rum.

  2. anders:

    Någonstans tror jag att bara man har bra dansskor så spelar det ingen roll var man står.

  3. stefan:

    Men converse? Det är väl de sämsta dansskorna ever? Efter espandrillos, förstås.

  4. anders:

    Stefan, har du någonsin dansat?

  5. stefan:

    Senaste gången var Expressens 60-årsfest.

  6. Anders M:

    Rekommenderar Filmfestivalen i Motovun, Kroatien för utomhusdans till exempelvis folkmusik såväl som till återförenade skapunkgubbar.

    Men det är i så fall i sällskap med andra, och det kanske inte är vad som avses?

    http://motovunfilmfestival.com/

Skriv någonting fint

All verklig sorglöshet har sin rot i en klar fruktan.