Barndomstrauma 1: fri uppfostran

Jag har funderat vidare på vilka trauman man bör ge sina barn, och beslutat mig för att ta lärdomar från min egen barndom. Inte så mycket för att jag är enastående som för att jag av någon anledning är tillräckligt respektlös för att inte invänta de berörda personernas frånfälle.

Fri uppfostran

Vill du ha ett normalt barn, med andra ord en mellanstadielärare, som dricker grönt te och inreder sitt hem som en Ikea-monter, satsa på måttlighet. Vill du däremot ha något annorlunda så drillar du antingen ditt barn som en anal preussisk general eller låter dem vandra ensamma in to the wild. Jag är ett barn av den senare skolan.

Att aldrig läsa en läxa, aldrig ha en tid att passa, regler att följa eller moral att efterleva ger förstås en hel del men på ditt barn. De kommer inte att klarar av att vara fast anställda. De kommer sakna mentalt behov av sociala trygghetssystem. Ha svårt för relationer och sakna all tillbördig respekt för auktoriteter, kunskap och utbildning. De kommer även se på sin omvärld som en djungel. Överlevnadsinstinkten är ständigt närvarande. Dessutom är deras moraliska kompass minst sagt tvivelaktig.

Ja, vad är då fördelen? Att vi lever i ett samhälle där dessa “men” kan ses som talanger.