Samtal
Under sommaren har jag haft en ständig följeslagare. Peter Englund. Hans kortare texter om allt från tystnadens historia till berättelsen om varför människor luktade så illa i slutet av 1600-talet är för mig vad ett nytt avsnitt av True Blood är för er.
Min fallenhet för ständiga sekreterare är ju dokumenterad och sen försommarens tronskifte uppe vid Stortorget kändes det rätt och riktigt att plöja i alla fall någon av den nyes essäsamlingar. Det var smart. Du fylls av det som lite enkelt brukar kallas för anekdotisk kunskap. Bra story är här viktigare än diger faktainhämntning.
Denna förmåga är oerhört gångbar i sociala sammanhang.
Du sitter vid ett stort bord. Samtalet tystnar. Ni känner inte varandra särskilt bra. Och du vill ta kommandot. Det är då du ska pröva det. Den anekdotiska kunskapen. Här får ni tre klassiker och en nykomling.
1. Vet ni varför man hade peruk förr i tiden?
2. Har ni hört att Sovjet längst med Norra Ishavet byggde fyrtorn som låg så avlägset att de var tvungna att drivas med var sitt litet kärnkraftsverk?
3. Har ni hört om Mansa Musa, kung av Mali, som på 1300-talet ville vara givmild i Kario men gav bort så mycket guld att den egyptiska ekonomin kollapsade?
Och så nykomlingen.
Vet ni att de har hittat en pyramid i Bosnien? Världens största pyramid!
Den där med pyramiden är min senaste favorit.
Det ska erkännas. Tricket funkar inte jämt. Alla kan vi ju inte ha samma dragning åt förflutenhetens landskap. Men att se glittret i andras ögon när nyfikenheten tänds är något som ger varje samtal en ny lyster. Och så är ni inne i varandras tankebanor. Undrar varför ingen hittat pyramiden förrän nu?
Men i denna ädla konst finns det en mästare. Kanske för att han har läst mer Peter Englund än jag. Kanske handlar det om att han i sin barndoms dunkla tider hann läsa alla böcker som skolbiblioteket erbjöd (när han inte tvingades följa med på rockresor).
Jag pratar förstås om Anders.
Jag minns ett av våra första möten. Det var på Soldaten Svejk, mitt stamställe. Jag var tidig och satt och läste ett förhandsexemplar av Peter Englunds Stridens skönhet och sorg. Anders kom in i den stimmiga matsalen, såg boken, satte sig ned och tog kommandot.
Visste du att korsriddarna aldrig drack vatten? De bojkottade vatten! “Vi är riddare!” sa de. “Vi dricker bara vin.” Har du hört när korsriddarna törstade ihjäl i det heliga landet?
På den vägen är det.
anders:
Den historien kommer från Barbara Tuchman, som Englund en gång lärde av. Det döljer sig alltid en mästare bakom mästaren.
Åsa:
Det är i och för sig högst befriande att anektdoterna handlar om något annat än om personen som berättar dem, men ändå är det anekdotiska sättet att vara social så skrämmande nära outhärdliga gubbars.
Åsa:
Men vafan. -t.
eric:
Och ändå är vi knappt trettio… Kommer inte sluta väl.
anders:
Jag vet precis hur vi kommer sluta Eric. Vi bara pratar och pratar - men ingen lyssnar.
eric:
När kommer tiden då ingen längre är intresserade av pyramider?
anders:
Jag tror den dessvärre redan är här. Hur många skulle vi kunna samla till en pyramidklubb? Du, jag och Rasmus Fleischer?
eric:
Du, jag, Rasmus Fleischer och Marcus Lindeen.
anders:
Du, jag, Rasmus Fleischer, Marcus Lindeen och Henrik Bogdan.
eric:
Det är inget dåligt gäng.
eric:
Men mycket män.
anders:
Ska vi bygga en pyramid? Jag är ganska sugen.
eric:
Vi kan åka och hjälpa dem som redan har börjat…
http://www.thegreatpyramid.org/
Åsa:
Jag vet inte om jag tycker att problemet ligger i risken att lyssnarna försvinner, tvärtom tror jag att när det är “rätt sorts” anekdotisk mästare lyssnar alldeles för många utan att inse att de deltar i det ihärdiga ompysslandet av uråldriga manliga traditioner som generellt satt sig över kvinnliga.
Ingen personlig kritik i det här, jag såg en iggad elefant och fick tvångstankar om att peka på den.
eric:
Tror du har rätt, men blir samtidigt nyfiken. Vilka är de urgamla kvinnliga traditionerna? Hur skiljer de sig från de urgamla manliga?
Åsa:
Det finns ingen kvinnlig motsvarighet till det anekdotiska, nej. Och jag menar inte att det är något speciellt socialt beteende (typ stå bredvid och vara snygg) som män kognitivt borde anamma för att låta det kvinnliga stå bredvid det manliga och inte bakom. Så jag vet inte hur intressant det är att definiera vilka de urgamla kvinnliga är, alla har nog ungefärlig koll ändå. Poängen för mig är att även till synes harmlösa manliga fenomen är del av systemet och blir i förlängningen på bekostnad av något om man inte aktivt problematiserar. Så, lyssna på dina anekdoter: funkar helt okej. Men, hålla med i din hyllning av något så typiskt gubbigt utan en skymt av disclaimer: helst inte.
anders:
Jag tycker inte man så lätt kan avfärda något så allmänmänskligt som att berätta anekdoter som “typiskt gubbigt” och en uråldrig manlig tradition. Det är väl väldigt generaliserande. De uråldriga gummorna har ju också alltid funnits där. Jag lyssnar på farmor.
Åsa:
Jag närmar mig hastigt gränsen för hur genusbitter jag tillåter mig själv verka. Men, i så fall går dina och mina åsikter isär väldigt tidigt. Jag menar att det finns en tydlig skillnad på hur mycket kvinnor och män har tagit för givet att andra vill lyssna på dem, genom alla tider.
eric:
När jag precis hade börjat jobba på radion fick jag i uppdrag att intervjua en jämnårig manlig kollega som jag hade mycket respekt för, till och med kanske var lite rädd för, han hade uttryckt sig lite kritiskt om mig innan.
När jag kom tillbaka med intervjun gick jag direkt in till min chef och utbrast “Han var oerhört trevlig! Vi fann varandra direkt!”. Min, kvinnliga, chef tittade på mig med allvarlig blick och sa något som jag tänkt mycket på sedan dess: “Du har nu upplevt grunden för hur det manliga frimureriet funkar”.
anders:
Åsa: Ja, kanske. I min släkt har det varit kvinnorna som pratat och männen som fått hålla käft - helt enkelt för att så fort de sagt något har de blivit tillrättavisade. Jag är uppvuxen med kvinnliga besserwissers, kanske har det påverkat mig.
Men jag tycker att uttryck som “alla tider” är lite väl svepande.
Åsa:
Roligt att Eric svarade med en anekdot.
Anders: Jag är givetvis också påverkad av bakgrund. Okej, “genom alla tider” är svepande, menade bara att jag tror att det är ett fenomen som inte är särskilt tidsbundet.
Björn Owen Johansson:
Henrik Bogdan. Namnet lät för bekant för att vara en slump. Efter lite google minns jag honom väl från tiden som religionsstudent.
Hans kollega från den tiden, gnosticismforskaren Jonathan Peste, kan mycket väl också vara intresserad av pyramidbyggande. Så vill jag i alla fall minnas honom.
eric:
Då är vi en till i resesällskapet. Har alltid velat veta mer om gnosticismen. Något säger mig att det är den trosriktning som stämmer mest. Självklart är den fysiska världen en illusion.
Ditt namn Marcel:
Skrivet av Jonas Thente 00:21, 30 augusti 2009 i kategori Språkligt, Allmänt
Ett epitet man måste vänja sig vid att stå ut med om man tillhör den klena skara som hellre läser en roman än baksidan på ett paket Kalaspuffar är: snobb.
I ordningens namn vill jag nu påpeka att begreppet snobb ursprungligen inte alls betecknar romanläsare, besökare på Moderna museet eller ens personer som förmår sätta samman en mening bestående av fler än fem ord, varav några eventuellt minst trestaviga.
En snobb är per definition en person som saknar täckning, helt enkelt. En kulturell/social falskmyntare.
Man är inte en snobb för att man anser att Marcel Proust är en av 1900-talets mest betydelsefulla författare.
Däremot är man förmodligen en snobb om man deklarerar att Marcel Proust är en av 1900-talets mest betydelsefulla författare - trots att man aldrig har läst Proust och knappast någon annan av 1900-talets viktigare författare heller utan egentligen föredrar ”Allsång på Skansen”, men sett i SvD att Proust kallats en av 1900-talets mest betydelsefulla författare.
Där finns en skillnad.
Snobben har inga egna åsikter, utan anammar opportuna övertygelser från individer och grupper som han eller hon vill identifiera sig med.
Snobben tar genvägen, och hoppas kunna komma undan med det.
Han och – framför allt – hon, är av flera skäl ganska vanlig i de övre sociala klasserna och framförallt bland klassresenärerna, men sällsynt i de undre sociala skikten, där sådant som ett Proust-intresse är lika övertygat som underbyggt.
En synonym till snobb är bracka.
eric:
Absolut! Men det är väl inget fel att ta genvägar?