Fläkten

- Vad gör Linus nu för tiden?

- Det vanliga, nu bygger han ett flygplan.

- Va, har han övergivit undervattensfarkosten?

- Du känner ju Linus.

- Ja, jo.

Igår kväll satt jag i en källare långt under Gamla stans kullerstensgator och talade om det förflutna med en barndomsvän. Ett ämne vi alltid återkommer till är vår gemensamma vän, Linus. Linus, geniet, uppfinnaren, fixaren. Jag minns när jag för första gången blev hembjuden till Linus. Rummet var fyllt av kartonger med elektronikskrot. Linus pappa var militär. Istället för blomvaser hade de jättestora patronhylsor. Linus frågade om jag ville ha jordgubbsaft och gick ut till köket. Istället för att komma med saft kastade han in handgranat i rummet. Det var i det ögonblicket vi blev vänner. Vi hade samma sorts humor.

Linus var uppfinnare. Han hade alltid ett projekt på gång, alltid ett experiment som skulle testas. En del kunde uppta år av hans tid, andra varade bara en dag. Av någon anledning började vi igår tala om fläkten. Det var ingen märkvärdig historia, bara en sådan där man kommer ihåg för att den var så typisk för Linus. Det började med att Linus en dag glatt berättade att han hade funnit en fläkt i en container. En fläkt var under tidigt nittiotal någonting avundsvärt. Det var någonting som vissa föräldrar hade ovanför vattensängen. En lyxprodukt.

När vi kom hem till Linus hade han precis monterat upp den i taket.

- Är den inte lite stor?, frågade vi när vi fick se den stora gråa fläkten.

Det var ingen vanlig fläkt, utan någon slags industrifläkt med metallblad. Den tog upp halva taket.

- Då fläktar den desto bättre, svarade Linus.

Med illa dold spänning tryckte han på startknappen. Den tunga fläkten började svinga sina rotorblad. Långsamt först, men snart fick den upp fart. Det fläktade. Fläkten snurrade fortare. Det blåste. Fläkten snurrade ännu fortare. Det började storma. Linus tryckte i panik på stopknappen, men fläkten svarade inte. Istället började den kränga i taket. Plötsligt slets en affisch från väggen, en hög med papper började fara runt i rummet, ett porslinsdjur gick i golvet mer ett kras. Jag har aldrig förr eller senare sett en storm inne i ett rum. Men det här var en riktig storm. Det mesta som var löst åkte antingen ner på golvet eller började kastas runt i en virvel. Papper flög upp i fläkten och strimlades till konfetti. Fläkten började plötsligt skrika. Vi kastade oss ut ur rummet innan den slet loss en bra bit av taket och kraschade i golvet.

Vi drack lite öl och log. Det var en typisk dag med Linus, varken den sämsta eller den värsta. Bara en helt vanlig dag med en mycket ovanlig människa.