Återkomsten

Mannen tittade på mig. Jag tittade tillbaka, och anade att han ville säga något. Han hade stripigt svart hår och bar på ett par papperskassar fyllda av skräp. Jag hoppades att trafiklyset skulle slå över till grönt, men det vägrade. Sedan sade han det.

“Du är en sådan där som arbetar dig själv till döds va?”
“Japp”

Sommaren 2009 tog jag ut min första semester efter fyra år i arbetslivet. Det har märkligt nog varit den sämsta och den bästa sommaren i mitt liv. En sommar att hata och älska. En sådan där sommar då allt föll och någonting nytt reste sig. Kanske var det delvis härur bloggens nya riktning tog form, åtminstone för mig personligen.

Den här bloggen har kommit att handla mycket om det förflutna. Om minnen, känslor, stämningar. I höst låter vi Sorglösheten helt och hållet falla in i minnet. Eric och jag har med sedvanlig blygsamhet bestämt oss för att finna oss själva i memoarernas form.

Så det här för första delen i mina memoarer.

Mitt arbetsnamn på titel är:

Idioten

-Den ofrivillige slampan

PS: Förläggare sökes.