I det vilda landet
Igår åt jag söndagsmiddag hos mina käraste vänner och gjorde upp planer för vår surfsemester nästa vecka. Den stora frågan var såklart, vilka shorts ska man ha? Martin visade upp sina limiterade Sonia Rykiel-badbyxor som var lika snygga som anti-surf. Klas däremot köper bara sina shorts på Naturkompaniet. Jag gissar att jag hamnar någonstans mitt emellan modesurfaren och LA-hippien.
Resten av kvällen tittade vi på den här, drömde och blev lite tårögda:
åke:
Jag får också tårar i ögonen, men snarare för hur extremt pretto bilden och texten är.
anders:
Åke, du kanske har missat det, men det här är en pretentiöst blogg.
Klas:
Svaret på frågan är, förstås, Patagonia. Deras surfshorts är snygga, men varken så snygga eller dyra att det gör något att de kommer att vara helt inkletade i surfvax på framsidan. Den stora skillnaden är den här: Martin kommer att gråta över att ha förstört sina limiterade Sonia Rykels, jag kommer att vara glad för att mina äntligen fått en äkta patina. Riktiga surfshorts är gjorda för sånt.
eric:
Detta är en prettoblogg. Men detta inlägg var ju en sunnanvind jämfört med vissa tidigare.
Jag vill minnas att jag skrev om förlåtenhetens svarta svarta blå blomma. Däri skulle jag vila, tänkandes på intet, rökandes fem blå bröder.