Dörren har öppnats

Vaknade tidigt i morse. Hade även somnat tidigt. Kvällen innan försökte jag som vanligt att läsa ett par sidor i någon av de tio böcker som finns på mitt nattduksbord. Kanske är den svåra litteraturen inget för mig. Minns inte att jag somnat från Sagan om Belgarion. Men när klockan ringer ligger varje morgon À l’ombre des jeunes filles en fleurs bredvid mig på huvudkudden. Jag måste ha somnat med den över ansiktet. Under natten har den stilla ramlat ned vid sidan av mig.

Detta är den yttersta tiden. Efter midsommar är man alltid mer ensam. Min själasörjare är oftare ute med båten än bakom kaffemaskinen. Långt borta är minnena av vintereftermiddagar nere hos honom. Varje morgon inleds numera av en stund på hans uteservering. Jag har till och med slutat att frysa när jag sitter där på gatan och läser varje bokstav i morgontidningen.

Det är också nu det gäller. På tre veckor ska ett halvt års arbete avslutas. Det är så här det känns att skida in till Oxberg. Snart framme.

Ändå verkar inte adrenalinet.

Jag har somnat på min post.