Något som gått förlorat

På samma sätt som jag har en dragning åt det melankoliska är jag besatt av det förlorade. 

Förlust är ett tillstånd ur vilket de största historierna föds. Det vet varje berättare. Kanske för att förlusten så tydligt ger en signal till fantasin. Bortom det som är borta finns alltid möjligheten att det förlorade var något verkligt extraordinärt.

Alla konspirationsteorier har sin grund i det här. Kanske även tro. 

Den tid då de stora pyramiderna byggdes i Egypten var en lucka. En lucka av kunskap. Bara hundra år senare drabbades området av torka med inbördeskrig som följd. Ritningarna till hur de enorma gravmonumenten byggdes gick förlorade.

Om det här kan jag dagdrömma i timmar. Jag drabbas av en nyfikenhet som jag inte kan bemästra. Ännu en gång uppfylls jag av känslan av att vilja resa. Resa och upptäcka.

Jag vill nå fram till kunskap. Hitta det glömda. Upptäcka det fördolda.

I fel tid lever jag. Kartans vita fläckar är idag inte många. Jag dras till de få som är kvar.

Kanske är det därför jag alltid har fascinerats av björnar. Björnar tillhör det fördolda.   Enligt gammal folktro fick inte björnens riktiga namn uttalas. Därför började man kalla dem för björn som betyder brun. Genom tiderna glömdes det sanna namnet bort

Jag inleder en resa nu. Jag är på jakt efter björnens hemliga identitet.