I väntan på floden

Jag återvänder och läser om dofter. Under helgen var jag långt från storstaden. Jag var på björnjakt men fann bara plundrade bikupor och en storskog. Endast spår av björn helt enkelt. På nätterna drömde jag att jag förvandlats till ett djur. Det hela var mycket underligt. Men tankeväckande.

När jag kom hem hade jag inte tvättat mig på tre dagar. Jag hade umgåtts med korna på bondgården där vi bodde, jag hade vandrat längst med dammiga skogsvägar, jag hade burit stativ och en väska med två datorer. Jag hade gått över den tunna gångbro som löper över Dalälven där forsen är som vildast. Jag hade försökt se så svårmodig ut som möjlig på bild på den tunna gångbron som löper över Dalälven där forsen är som vildast. Och letat björn i glömda dalgångar.

Jag ville undersöka naturen och tvättade därför inte bort den lilla hinna av ocivilisation som långsamt lade sig över min kropp ju längre tiden gick. Det var en rätt trevlig känsla. Att vara smutsig.

Och jag märkte att jag hade en alldeles egen doft. Vild. Djurlik.