“Vad bryr sig evigheten om lite choklad?”
Klas gav oss perspektiv på Anders och uttryckte sin rädsla för att han skulle förvandlas till ett monster. Nu är det dags att undersöka hur Erics strävan mot Sorglösheten uppfattas av hans närstående. Vi börjar med Torbjörn Tårtan Nilsson, politisk redaktör på nyhetsmagasinet Fokus, som just nu är tjänstledig för att skriva bok om de politiska människorna. Har känt, umgåtts och arbetat med Eric sedan tiden på journalisthögskolan.
Har du märkt av några skillnader hos Eric - till exempel hur han mår eller beter sig - sedan han började sin strävan mot Sorglösheten?
– Han har rökt. Ni som nu känner Eric har säkert förstått att det där med rökningen är viktigt, eftersom han alltid delat upp sin värld som på högstadiet. Väldigt mycket att det som Eric har gjort under de sju åren vi känt varandra har handlat om att ta sig från biblioteket ut till Tegnérlunden för att leva rövare. När jag nu nyligen för allra första gången såg honom med en cigg i handen tänkte jag inte att han nått fram. Eric rökte nämligen i tysthet, i smyg, utan att behov av att visa att han kommit i mål. Jag tänker att han har lärt sig att leva utanför Tegnérlunden och att detta har gjort honom till en bättre människa.
Vad tycker du att Eric har som han kan vara tacksam för?
– I den uppenbara medelklass Eric framhärdar sin tillvaro måste man börja med det materiella planet. Han har en fantastisk lägenhet, vilken nuförtiden mest gör honom ledsen. När han nu ändå har borde han njuta av den och strunta i problemen med den. På ett mer avgörande plan vill jag nämna hans förmåga att lyssna och tala. Eric behärskar lyhördhetens alla nyanser och han ta in betydligt mer av sin omvärld än de flesta människor han känner. Detta skapar honom en del sorger, men mest glädje. Jag skulle i alla fall vara tacksam om jag hade den förmågan.
Vad tror du skulle kunna göra Eric mer Sorglös?
– Ibland kan jag tänka att han borde våga älska människorna ännu mer, och då i första hand inte bara övermänniskor. Jag upplever att han är på väg dit, det är någon slags process, jag kände det när han var på besök nu senast. Han rör sig alltmer bortom de potenta kulturmatadorer han tidigare fastnade hos. Dessutom borde han lära sig att rycka på axlarna åt tre-för-tio. Vad bryr sig evigheten om lite choklad?
All verklig sorglöshet har sin rot i en klar fruktan.
Skriv någonting fint