Tillbaka i tiden

I morgon ska jag återigen göra en tidsresa. Bakåt. Jag ska föreläsa på JMK där jag gick mellan 2001 och 2004. Det är speciellt. Och en ära. Förstås. Men det händer något när jag vandrar i korridorerna på Karlavägen 104. Jag har inte bara ljusa minnen därifrån.

Jag kommer ihåg första dagen på journalistutbildningen. Alla i klassen skulle en efter en ställa sig upp och berätta vad man hette, vad man hade gjort tidigare och varför man ville bli journalist. 

I mitt huvud var det tomt. Att jag gillade att läsa tidningen var det bästa jag kunde svara på frågan varför jag ville bli journalist. Det var ju lite tunt. Jag minns de andra i klassen - deras brandtal kring allt de ville avslöja, granska och berätta. De var passionerade. Jag var förvirrad.

Terminen drog igång och jag upptäckte snart något som jag hade haft på känn sedan första dagen. Jag var sämst. Mina personporträtt blev devota. Mina samhällsreportage engagerade ingen. Jag fick underkänt i notisskrivning. Hemtentorna lämnade jag aldrig in. 

Jag tänkte hoppa av men gav utbildningen en sista chans. Jag bestämde mig för att sluta försöka lista ut vad lärarna och brandtalarna i min klass ville att jag skulle skriva och istället enbart koncentrera mig på vad jag själv ville berätta. Och jag lovade mig själv att sitta mer i fiket än i seminarierummen. Långsamt märkte jag, till min förvåning, att allt vände.

Kanske var det Tårtans alla anekdoter om Jolo och Evert Taube. Att han lärde mig citera Vilhelm Mobergs smädelser mot Olof Lagercrantz Herbert Tingsten. Eller när han fick mig att skriva korta meningar. Att. Ofta. Sätta. Punkt. Eller kanske var det våra utmattande Hultsfredsodyséer där jag och Fonky låg i gröngräset bredvid vårt blåoranga tält och funderade på om det verkligen var ett nederlag att vi inte fick någon intervju med Mike Skinner trots att vi var utsända från en nättidning med över två hundra läsare per månad. 

Alla de här detaljerna var oerhört viktiga.

Jag trodde det var talang jag saknade men upptäckte att det var rätt sammanhang jag behövde.

Det är kanske så jag ska lägga upp föreläsningen i morgon. Berätta att jag inte kommer ihåg något av diskursanalyser eller offentlighetsprinciper men att jag fortfarande minns vad Vilhelm Moberg sa till Olof Lagercrantz Herbert Tingsten när Herbert under en paneldebatt berättade för Moberg att även han skulle börja skriva romaner.

Det kan du inte. För du älskar inte människorna.