Till havs

Vi satt och väntade på bussen hem från skärgården. En ensam koltrast håll oss sällskap. Skymningen var nära. Vi var en tavla redo att hängas upp på Thielska Galleriet. Jag tänkte det jag ofta brukar tänka. Naturen är kitschig. Naturen är naturromantisk. Vad jag älskar det.

Tidigare hade vi varit ute vid havet. Samma känsla här. Tomma båtbryggor. Inlandsisen visste inte vilket vemodsmonster den släppte fram vid Mälarens inlopp. Tomma fjärdar och en ensam ensamseglare tror att bidevind kan ge mening till livet. Det är samma bitterljuva känsla som titeln till boken om den finlandsvenske furien, den saknade pappan. 

Jag var borta från världen i två dagar. Jag tänkte att jag skulle vara höglitterär. Läsa någon av de tio diktsamlingar som ligger på mitt skrivbord. Men på min pappas nattduksbord låg Snabba Cash. Jag öppnade första sidan. Och fastnade. Nu sover jag inte längre på nätterna. En film spelas upp i mitt huvud. Jag märker inte ens att jag vänder blad. Jag befinner mig inuti berättelsen. Det är som Virtual Reality. Som när jag var liten i Beorns sal. 

Så där satt vi. På verandan. Jag var inne i min egen filmatisering där knarkaffärer mötte Stureplansliv. Du läste Ernst Billgrens bok om konst. Jag har inte varit så lugn på månader.

Dagen efter vann jag min första stora badmintonmatch mot Yoga. Min kondition brukar vara usel. Nu hade jag krafter kvar efter tre set. 

Något hände verkligen där ute bland öarna. 

Jag vet bara inte om det är Jens Lapidus eller koltrasten jag ska tacka.