Mer om mystik

Det outgrundliga är något som jag dras till. Det är sant. En mystiker. Ja, det är jag kanske. Eller Sven Stolpe.

Jag gillar att röra mig nära det metafysiska. Javisst. Men det är bara ett håll, bara en riktning. Precis som vägvalet i Combray - det finns alltid två vägar. De behöver inte alltid korsas. Men man kan gilla båda. Så precis som Anders säger. Det är något speciellt med rymden.

Idag har allt för mycket av min uppmärksamhet riktats hit. Var det inte det jag sa? Att det finns något nostalgiskt över historiens gång? Att blicka med ett teleskop och se tolv miljarder åt bakåt i tiden är att dricka nostalgins söta bottensats ur ett vinglas som rymmer sextiotre centiliter. Mums.

Det är nog därför min längtan till rymden är lika stark som min vilja att försvinna in i Marcus Aurelius tankegångar. Här finns lika mycket mystik som de gnostiska kättarnas mest svårtydda evangelier.