“Jag vill inte se Anders mer sorglös. Han skulle bli ett monster då”
Hur märks Sorglösheten bland Erics och Anders närstående? Jag bestämde mig för att ta reda på saken och frågade ett antal av huvudpersonernas vänner och bekanta. Först ut är Klas Ekman, frilansjournalist, medförfattare till “Byt namn!” och kontorskamrat till Anders.
Har du märkt av några skillnader hos Anders - till exempel hur han mår eller beter sig - sedan han började sin strävan mot Sorglösheten?
– Jag har inte sett så mycket av honom, men han äter väldigt mycket semlor och har börjat med något verkligt revolutionerande: han plockar upp efter sig, i alla fall i något högre grad. Tidigare har Anders bara lämnat godispapper, vinflaskor, disk, papper och annan skit där han stått eller suttit (och det är alltid hos oss andra). Men det tyder väl snarare på mindre sorglöshet än mer? Empati är ju bara något som bara verkar leda till olycka och besvikelser.
Vad tycker du att Anders har som han kan vara tacksam för?
– Förutom kontorskamrater som ofrivilliga skräpupplockare? Kanske hans förmåga att helt undvika motgångar och sorger och aldrig någonsin avfärda en idé som galen. Där många andra jag känner skulle vara beredda att ringa polisen eller psyk när man kommit på en viss grej så hakar Anders i stället på och tillför något ännu märkligare och roligare. Det är en mycket sällsynt kvalitet hos en människa och en av många anledningar till att jag gillar honom så mycket. Han är aldrig särskilt negativ, bara när det gäller ens klädstil (som han sedan kopierar efter månader av hån). Och han har ju skapat sig en finfin karriär på nolltid.
Vad tror du skulle kunna göra Anders mer Sorglös?
– Jag vill ärligt talat inte se Anders Rydell mer sorglös. Han skulle bli ett monster då. Därför följer jag den här bloggen med viss skepsis. Både han och Eric går ju bara omkring och myser hela tiden, det är lite som att de gått ut med att de ska göra en väldigt, väldigt lång resa, lovat att blogga om det och sedan avslöjat att målet är Grill Ruby några hundra meter bort. De är redan så sorglösa att jag undrar om det faktiskt är något fel på dem.
All verklig sorglöshet har sin rot i en klar fruktan.
Skriv någonting fint