Det oväntade

Min lägenhet var en märklig plats i natt. Marcus Aurelius hade trivts, han hade gillat maten, talet, vinet, han hade gillat serieversionen av I skuggan av unga flickor i blom.

Men han hade inte sovit på soffan.

Det gjorde jag.

Det hände något märkligt i natt. Det var oväntat, högst oväntat. En skjutdörr till mitt sovrum hakar upp sig och går verkligen inte att öppna. Jag upptäcker att allt jag äger ligger bakom dörren.

Jag kände mig väldigt naken. Och vilsen. Vad gör man framför en dörr som gått i baklås? Forcerar den kanske, men till vilket pris? Klockan var halv fyra på morgonen, vi var fyra stycken som kämpade med låsningen. Tills sist lade vi oss ned, utmattade.

Först vid lunchtid kom Rolf och kofoten. Lättnaden som infann sig när dörren sakta (som om den hela tiden hade haft kontroll över situationen) gled upp var en känsla som bara kan liknas vid den känslan som infinner sig då ett oväntat problem plötsligt försvinner framför ens ögon. Som om allt bara varit en illusion. Eller en litterär liknelse som smugit sig in i det verkliga livet.