Utanför stormen

Snöstorm. Sitter framför samma dator som stulit all min tid den senaste tiden. Spridda tankar på bordet. Arvo Pärt i högtalarna.

Golvet sluttar där jag sitter. Min kropp har fått samma lutning. Några grader åt vänster. Det är min nya siluett. Om Anders är marmor är jag deg. En staty av deg.

I morse vaknade jag två timmar före väckarklockan. Jag drömde att jag spelade mot Ola Salo i Jesus Christ Superstar. Scenen var ett tunnelbanespår och vi fick hela tiden avbryta våra duetter för att kasta oss i säkerhet för de förbipasserande tågen. Med ett ryck vaknade jag. En känsla av drömmen har suttit kvar i kroppen under dagen. Något kommer susande och jag tvingas att kasta mig undan. 

Uppe på vinden sitter min kollega och ljudtekniker. Om en halvtimme kommer han komma nedrusande för trätrappan. Jag tror att han har förmågan att knåda den här degen till något matnyttigt. Ibland berättar han om sin ungdoms äventyr. Jag skrattar så att jag inte får luft. En gång, det var på New Yorks bästa restaurang, fick en skröna om ett urspårat luciatåg mig att helt tappa fattningen. Jag var tvungen att dyka ned under linnedukarna med händerna för öronen. 

När han snart kommer ned och säger att veckan är över hoppas jag att han ska berätta en sådan där historia.