Ut ur grottan

Jag läser Anders post om vad summeringen av en veckas bloggande har visat. Ett uppror växer inom mig.

Att ringa ut det gamla! Det var ju det allt handlade om! Anders. Vi bryter det här nu. Du, jag och Alain de Botton. Nya perspektiv.

Beslutsamt reser jag mig från stolen, springer ned för trapporna ut på Kornhamnstorg. Solen sticker i ögonen. Jag känner mig som Orvar, precis räddad från Katlagrottan.

Jag har examen från glömskans universitet och är lika tomhänt som skjortan på tvättstrecket. Men så kommer eftertanken rusande. Vad ska jag fylla mina tomma händer med?

Det blir det vanliga. Tre för tio.

Sen går jag upp för trapporna igen.