Tidig morgon

Endast en tanke finns i huvudet när jag vaknar. Hur mår Anders? Behövde han betala något pris för att få marmorn i kroppen att återgå till sitt sorglösa sandlika urtillstånd?

Jag tar letar efter datorn på golvet i sovrummets halvdunkel, fäller upp skärmen och ser ännu en gång bilden som ger uttrycket Let’s Dance en ny innebörd. Det är omslaget till en roman. Eller kanske ännu mer en sådan där “inspirationsbild” som man tvingas skriva en novell utifrån på inträdesprovet till journalistutbildningen. Till uppgiften finns några omhändertagande frågor från provledningen bifogade. Tanken är att de ska få in de nervösa blivande journalisterna på rätt kreativt spår. Vad tror du hände efter bilden togs? Vad tror du har hänt precis innan?

Jag vaknar en timme innan alarmet på mobilen går igång. Det är en trend när jag har mycket att tänka på, funderingarna väcker mig tidigt. Jag utnyttjar inte tiden på bästa sätt (eller gör jag det?). I sängen ligger jag och ser om Rymdimperiet slår tillbaka. Hur många gånger har jag gjort precis så här? Hundra? Två hundra? Filmen sitter i min ryggmärg och vant spolar jag fram och tillbaka mellan de enda scenerna som ännu intresserar mig. Det är de med Darth Vader eller rymdskepp. 

En timme senare sitter jag på tåget ned till Kisa. Jag ska träffa Tårtan. Sedan i julas har han befunnit sig i exil på landsbygden. Han har gjort det alla pratar om på söndagskvällarna. Man borde dra till landet och skriva en bok.

Jag ser fram emot att se runstenar, magiska ekar och ett fantasifullt paraplyställ. Till det - kanske lite fisksoppa.