Tacksamhet

Jag kan inte säga att jag är bra på att vara tacksam, än mindre att tacka. Inte för att jag är ovillig, utan snarare därför att jag helt enkelt är glömsk. Men jag vill gärna tro att jag lär mig fort. Annars får jag äta rosenrot. Jag tänker börja med att tacka alla underbara människor som hjälpte till att göra lördagens invigningsfest till den underbara kväll det blev.

Hanna Frostell, som gjorde den två meter stora fantastiska blomman i taket.

Lydia Putiknen, som förutom den här sajten stylade Spy bar med kråkor, rosetter och ballonger.

Aleksandra Karpilovski, som stod för nödvändig assistans till allt möjligt.

Micaela Moreno, som förgyllde kvällen med bloggpoesi.

Hanna Ekström, som på sin violin skänkte kvällen värdighet.

Erik Wåhlström, som förevigade vansinnet i HD.

Daria Oudalova, som gjorde allt möjligt och stod ut med våra ambitioner.

Och houseduon Unzdag som inledde vansinnet.

Tack även till mina fingrar vars hud började falla av efter fyra timmars ballongknytande.