Tabletter på nattduksbord, ögonlock tunga
Fem timmars sömn är alldeles för litet. Jag tror sömnbrist sätter sig i ansiktet och i kroppen. Vill inte bli fårad på det sättet.
Vaknar i en känsla av hopplöshet. Den brukar smyga sig på när jag ska ut och resa. Trots att det här bara är en dagstur till Malmö går den bredvid ända fram till flygplatsen - känslan av omöjlighet. Att saker är svåra, att problem är olösliga.
Men det som slår mig när jag öppnar ögonen kvart i sju på morgonen är ljuset. Min lägenhet ligger i söderläge, men via en reflex i fönstret på andra sidan har en liten ljusglimt letat sig in för första gången på året.
Jag tror det är det här som brukar kallas En strimma av hopp.
Linus:
När jag var liten så visste jag att det var dags att gå till skolavslutningen då man såg en strimma av ljus i de fyra IKEA speglarna på vägen bredvid Millencolin postern. Det doftade syrén och fönstret var öppet över natten. Känslan av hopp och framtidstro i magen är ännu inte överträffad… Tack för en strimma av detta. /Linus