Om arbete

Jag skriver ofta att jag arbetar mycket. Kanske för mycket.

På en landsväg utanför Kisa får jag nyttiga perspektiv.

Åkrarna mellan Östergötland och Småland har alltid varit fulla av sten. Min vän Tårtan hade en farfars bror. Den här släktingen blev trött på att ingen såg hans slit. Så han byggde ett monument. Av sten.

Det har gått hundra år nu. Halva bygden har hunnit utvandra. De flesta till Amerika, några till kvarteren runt Tegnérlunden. Men monumentet finns kvar. 

Vi ställer oss mitt på det. Två meter högt, tio meter brett och trettio meter långt. Stenarna vägar inte mer än några kilo styck. Men de är lika många som sorgerna som gjorde det möjligt att fälla skogen och odla ett landskap vars jord egentligen aldrig bar på någon näring.

Jag räknar stenarna till tvåhundrafemtiotusentrehundraåttiotvå stycken.