Spännande perspektiv! Det är så lätt att glömma bort sådant man har, som bara några år tidigare var en dröm. Den otroligt allmänmänskliga mekanismen att snabbt vänja sig vid ökningar i livskvalitet, materiell standard och allt vad det kan vara brukar kallas hedonic adaptation - och det här kan vara ett sätt att motverka den! R. Kelly gör det fint på Rick Ross "Speedin" när han sjunger om hur han var liten och tittade på Grammy-galan på tv, och hur stort det är att nu vara en av artisterna som vinner priser! /Din tillgivne John
Om du tänker tillbaka till gymnasiet, högstadiet eller ännu tidigare - finns det något du drömde om då, som du har nu? /Din tillgivne John

Frukost

Frukost

Om någon för fem år sedan skulle bett mig önska om min framtid skulle jag ha svarat följande.

Gå upp vansinnigt tidigt. Läsa morgontidningen på bussen till dagens första möte. Äta en ostmacka gjord på surdeg. Dricka latte som är mild likt en vindpust från en Talgoxes vinge. Prata om krämare och klerker. Prata om notläsningsförmågan hos förstasopraner. Höfta ihop några liknelser kring Proust och Stureplan (som åtminstone i stunden låter rimliga). Känna möjligheterna växa i takt med kafferuset. Avsluta allt med en djupdykning i de moraliska aspekterna kring Kapten Kirks sökande filmen i “The Search For Spock”.

Allt detta inträffade nyss.

Jag kan bara inte förstå varför det händer så sällan.

Kommentarer

  1. Louise:

    Det kanske är glesheten i sorglösheten som drabbar en ibland. Eller är den här postningen kanske en övning i att uttrycka tacksamhet över stimulerande frukostar?
    Tack själva, allihop, hur som helst!

Skriv någonting fint

All verklig sorglöshet har sin rot i en klar fruktan.